onsdag 10 juli 2013

Bry dig inte om vad som händer i Syrien...

...är det många som har sagt till mig. Bry dig om hur det går här hemma istället.

Jag själv har svårt att se skillnaden. Att bry sig om vad som händer i världen är att bry sig om Sverige. Frågan är ju vilken del av Sverige vi bryr oss om. Bryr vi oss om Sveriges skattebetalare eller bryr vi oss om Sveriges aktieägare.

När Sveriges skattemedel går till att bekosta krigsinsatser på andra sidan jordklotet så är det för att generera pengar till bankkapitalet och aktieägarna. Inte för att svenska folket ska ha nytta av det. Detta betyder att man vill lägga så mycket pengar som möjligt på den här typen av "investeringar" samtidigt som man försöker montera ner trygghetssystemet med sjukvård, a-kassa, skolgång m.m. i största möjliga mån.

I Afghanistan så har Sveriges skattebetalare betalat minst 10 miljarder kronor (officiella siffror) men förmodligen betydligt mer. Kanske uppemot 30 miljarder. Pengar som används för att vakta opiumfält, gasledningar, olja m.m som i sin tur genererar tillbaka till bankkapitalet. Vapenindustrin får ju också sin beskärda återbäring i sammanhanget. En sak är klar. Ingenting kommer tillbaka till skattebetalarna. Vi förväntas ju göra denna satsning av någon sorts solidaritet. Alltså för att "hjälpa" folken i dessa länder mot odemokratiska och repressiva "regimer". Trots att resultatet i samtliga fall bara har lett till att det blivit värre.

Detsamma gäller satsningen på Libyen som resulterade i typ 60 - 150 tusen människors död. Där lär ju enbart Libyens guldreserv ha bekostat kriget flera gånger om. Att det sedan är det oljerikaste landet i Afrika gör ju inte saken sämre. Där deltog alltså Sveriges flygvapen med att peka ut bombmålen. Om ni trodde att det handlade om att befria Libyen från en hemsk diktator så kan jag upplysa om att inget har blivit bättre på den punkten. Landet är nu osäkrare och otryggare än någonsin. Det ekonomiska förfallet lär vara det värsta i världen nu.

Även när man nu talar om att man vill delta med trupper i Mali lär detta gälla. Mali är ett av de mineralrikaste länderna i Afrika. Samma sak gäller där. Är det någon som tror att det handlar om att bekämpa islamister? Islamister som av någon anledning hade obegränsad tillgång till vapen från bland annat Libyen samtidigt som landets militär var utsatt för vapenembargo .

I Syrien där västsamfundets investeringar har lett till cirka 100 000 människors död verkar det dock bli en förlustaffär eftersom militären där verkar återta kontrollen över landet. 400 miljoner lär Sverige ha investerat i detta krig.

Jag är av den uppfattningen att så länge våra regeringar (vilken statsminister vi än har) väljer att satsa dyrbara pengar på den här typen av verksamheter, så kommer välfärdssamhället alltid att komma i andra hand och man kan kallt räkna med att så mycket som möjligt av det svenska trygghetssystemet kommer att plockas ner för att våra skattepengar ska kunna föras in i bankkapitalet och generera pengar till aktieägarna. Resultatet blir våld, fattigdom och instabilitet i de drabbade länderna och i slutändan ett otryggare och fattigare samhälle för befolkningen här hemma.

Alltså pengar satsade på krigsinsatser utomlands är pengar som faktiskt hade varit bättre placerade om de hade spolats ner i toaletten.

Nej till svenskt deltagande i NATOs krigsinsatser på jorden.

Kräv att allt ekonomiskt samarbete med andra länder sker vänskapligt och på lika villkor.

Kräv att våra skattepengar används till att återuppbygga den svenska tryggheten.

3 kommentarer:

  1. Nabil Mouchi skriver så här på Facebook om partiernas Syrienpolitik:
    V (och fler partier därtill) är väldigt splittrade i frågan. Jag har kontakt med en handfull Vänsterpartister som är av helt annan syn än vad som är gällande vad beträffar händelserna i Syrien. Men de medger även att det är svårt (förmodligen en omöjlighet) att påverka partitoppen med tanke på det politiska etablissemangets förhållningssätt i frågan i landet. Alla riksdagspartier förväntas att befinna sig inom ett förutbestämt paradigm som är svårt att avvika ifrån. Detta har jag även fått bekräftat från partipolitiskt oberoende personer som arbetar nära riksdagen/riksdagsledamöter.

    SvaraRadera
  2. Min fråga till Nabil Mouchi: - angående "Alla riksdagspartier förväntas att befinna sig inom ett förutbestämt paradigm som är svårt att avvika ifrån". Vad tror du det beror på? Är det partistödet? Är de rädda för att bli raderade i massmedia? Det är hur som helst en otäck tanke när partier blir rädda för att agera självständigt sinsemellan i viktiga politiska frågor.

    SvaraRadera
  3. Nabil Mouchi svarar: De saker som du nämner är några av aspekterna man har i beaktande, Pierre.

    Men redan inledningsvis skapade media en specifik bild av konflikten i Syrien. Partimedlemmar och sympatisörer bildade sig således en uppfattning av konflikten oberoende av sitt moderparti och ofta ovetandes om att media i denna fråga drivit en politisk agenda. Naiviteten bland våra politiker har i högsta grad gjort sig gällande i just Syrienfrågan. Hursom har dessa medlemmar förmodligen på denna grund sedan format sitt respektive partis uppfattning. Det är alltså inte partierna i fråga som har tagit en oberoende ställning som sedan har färgat av sig på medlemmarna, utan tvärtom. Flertalet partier har/hade inte ens den detaljkännedomen som krävdes om Syrien för att bilda sig en objektiv bild av situationen innan utbrottet ägde rum.

    Jag har diskuterat med flertalet politiker och jag får samma intryck av samtliga; den bild som målades upp av Syrien i media inledningsvis är den som även efterlevs nu. Efter att ha skapat en viss bild av konflikten blir det svårt att legitimera en avvikelse från densamma. Speciellt om den är extrem och vinklad då det antyder någon typ av garanti för att man med säkerhet har rätt i sak. Se Socialistiska Partiet exempelvis som för inget i världen skulle avvika en tum från sin ståndpunkt, oberoende av sanningshalten.

    Vad anbelangar förväntningar tror jag att det handlar om internationella påtryckningar. För att vara inflytelserik bör du kollaborera med makthavarna. För att få tillåtelse att göra så förväntas du ta en viss och ibland förutbestämd ställning som du inte nödvändigtvis har varit medveten om har varit förutbestämd. Den kan likväl ha formats av partisk media för att driva en politisk agenda. Det vore således politiskt självmord att i rådande stund ta avstånd från den etablerade bilden av konflikten.

    Därmed tror jag att det enda som kan rädda bilden av Syrien bland våra politiker är genom att sprida en objektiv bild så att de, än en gång, får bilda sig en egen uppfattning och på så vis driva igenom det i respektive parti. Tålamod och objektivitet är av yttersta vikt. Minsta lögnen/försköningen från en enda person kan förstöra för samtliga då förtroendet för de som inte driver den etablerade bilden av Syrien för närvarande är väldigt fragilt. Vi skall och bör således behandla det lilla förtroendet och den tiden som vi får med yttersta aktsamhet.

    SvaraRadera