söndag 8 september 2013

Kan 10% av Syriens befolkning hålla stånd mot resten i 2,5 år?

Rapport kom idag åter med ett av sina mer bisarra påståenden. Jag publicerar valda delar från en Facebooktråd om saken.

Jag skrev: 

Alawiter, den styrande folkgruppen i Syrien... sa de på Rapport.... Skulle någon vilja slå upp i Syriska konstitutionen där detta finns uppskrivet. Om man kan tala om "styrande" folkgrupp så är det väl Sunni som representerar 60 - 70% av befolkningen. Men då blir det ju fel igen eftersom det inte är folkgrupper. Det är religioner. I Syrien råder religionsfrihet sen typ Fransmännen fördrevs. Det står uppskrivet i konstitutionen och ingen religion har överhöghet.

Dessutom tvivlar jag på att det bara var alawiter som agerade mänskliga sköldar till Syriens försvar som de påstod i inslaget. Jag är övertygad om att jag kommer att få det bekräftat i denna tråd snart.

Är det någon mer än jag som tycker att våra licenspengar missbrukas?


Här kommer ett långt och utförligt inlägg från Nabil Mouchi:

Syriens konstitution, artikel 35, paragraf 1 och 2, stipulerar ”Religionsfrihet är garanterad. Staten respekterar alla religioner. Staten garanterar samtliga att hålla religiösa riter, givet att de inte stör den allmänna ordningen”.

Syriens stormufti, Hassoun Badreddine är sunnit. Även flertalet politiskt högt uppsatta är sunniter. Det återfinns även kristna på prioriterade politiska positioner.

Aleppo och Damaskus består till ca. 70 % av sunniter. Armén utgörs ungefär av 75-85 % sunniter. Armén skulle på intet sätt kunna försvara landet om inte de hade sunniternas stöd. Regeringen skulle falla samman om sunniterna i landet inte proklamerade sitt stöd till det syriska styret. I dagens konflikt står även druzerna bakom regeringen, att jämföra med de libanesiska druzerna vars ledare och parlamentsledamot, W. Jumblatt, ses som en förrädare i Syrien.

Det finns ca. 25 etablerade religioner i Syrien och uppemot 32 etniciteter/sekter/nationaliteter närvarande i landet. Det hade varit en omöjlighet för den syriska regeringen att styra landet och för den offentliga sektorn att verka funktionellt om stöd inte hade återfunnits hos majoriteten av dessa.

Sekterism som fenomenet erbjuder inga ytterligare förklaringar för att förstå problematiken. Krisen har pågått längre än någon kunnat förutspå. Måste skapa förståelse för varför regeringen har hållit ut längre än förväntat. Sekteristisk förklaringsmodell erbjuder ingen förståelse kring varför regeringen står intakt. Vissa deserteringar skedde i början av krisen, men inga som spelade en avgörande roll för regeringens långsiktiga överlevnad. Majoriteten av populationen, liksom armén är sunnitisk. Damaskus och Aleppo är de två största städerna i landet (4 miljoner invånare) och består till majoriteten av sunniter och viss överklass. Regeringen åtnjuter stort stöd från dessa. Största villfarelsen vad gäller sekterismen är att oppositionen omgärdas av en sunnitisk enighet politiskt och militärt samt att sunniterna skulle opponera sig mot regeringen av sekteristiska skäl. Flera höguppsatta inom regeringen och parlamentet är sunniter. Oppositionen är delad. Den består av olika politiska, sociala, religiösa, sekteristiska och ideologiska enheter. Att påstå att oppositionen är sunnitisk till naturen är felaktigt då det antyder enighet. Idag består de beväpnade grupperna av flertalet falanger. Flertalet försök att ena dem har misslyckats. Enligt det sekteristiska synsättet skulle oppositionen bestå av och representera 80 % av befolkningen och regeringen 10 %. När man undersöker den militära kartan ser man att det är annat än sekten som förenar rebellgrupperna. Den sekteristiska tolkningen är en enkel förklaringsmodell, men inte djup nog. Den förklarar inte SAA:s oväntade framsteg, motstånd och uthållighet. Inte heller förklarar den rebellgruppernas misslyckanden. 

Fenomenet är historiskt betingat. I början av 1920-talet delade kolonialmakterna Storbritannien och Frankrike upp Västasien (nutidens Mellanöstern) mellan sig baserat på Sykes-Picot-föredraget 1916 och lyfte ur enklaver ur länderna. Syrien tillföll fransoserna och man separerade Syrien baserat på sekteristiska och religiösa grunder där man bland annat bildade en alawitisk stat i väster och en drusisk stat i söder. Även Libanon lyftes ur Syrien och bildade en egen stat. Irak fick finna sig under både brittisk och fransk influens samt brittiskt styre. Den irakiska kartan ritades upp mellan dem. Under invasionen 2003 delades landet upp ytterligare och man bildade flertalet zoner i landet där den amerikanska armén kontrollerade den norra och centrala zonen, och den brittiska armén, med viss polsk hjälp, kontrollerade den sydöstra zonen. Historiskt sett har den norra zonen varit bebodd av kurder och assyrier, den centrala och västra av sunniter och den sydöstra av shiiter. Detta stärktes efter invasionen.

Till konflikten hör till den så kallade sekteristiska importen. I regionen har det historiska arvet levt kvar och tar sig uttryck i nuvarande stater, främst i just Libanon och Irak som drabbades direkt av kolonialmakternas uppdelning och den amerikanska invasionen 2003, men även i kungadömena i Gulfstaterna. Nationalpakten, som är en oskriven libanesisk överenskommelse från 1943 stipulerar att presidenten måste vara katolsk kristen maronit, premiärministern sunnimuslim och parlamentets talesman shiamuslim för att tillförsäkra samtliga enheters rättigheter efter uppdelningen i början av 1920-talet. Överenskommelsen har lagt grunden för den libanesiska multibekännande staten. Ett liknande system anammas i Iran för att tillförsäkra minoritetsgruppers behov, däribland assyrier, armenier, judar och Zarathustanhängare. Irak är uppdelat på sekteristiska grunder även det. Landet består av den kurdiska regionen styrt av KRG i norr, Anbarregionen i väst som är bebodd av sunnimuslimer och östra delen av landet där shiamuslimerna lever och där de shiitiska Mahdi- och al-Haqq arméerna opererar.


Mänskliga sköldarna är inte religiöst eller sekteristiskt betingade. Alla som önskar uppnå en fredlig lösning utan militär intervention deltar. De deltagare jag känner är inte alawiter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar