fredag 9 maj 2014

Slakten i Odessa planerades under ledning av Turtjinov.

Oleg Mezjuev ursprungligen från Ryssland och numera boende i Järfälla var den som startade gruppen ANTI-EUROMAIDAN SWEDEN på Facebook. Han har översatt nedanstående text som beskriver händelserna i Odessa. Länk till orginalet finns längst ner:

Informationen i denna text har jag fått från en medarbetare inom de rättsbevarande myndigheterna. Planen Efter förlusten av Krim och efter folkrevolutionen i Mariupol blev Odessa den endan kvarvarande sjöporten i Ukraina och fick statusen som den andra viktigaste staden efter Kiev. Den av juntan utnämnde chefen för den regionala stadsadministrationen, guvernören Vladimir Nemirovskij, hade uppvisat politisk impotens -- på två månader lyckades han inte skingra folklägret på Kulikovo-fältet, lyckades inte ta kontroll över polisen, lyckades inte samordna kontakterna med de fåtaliga ukrainska nationalisterna på plats. Överläggningarna kring planeringen av operationen i Odessa ägde rum 10 dagar innan tragedin. Ordföranden var Turjinov personligen. I diskussionen deltog MVD-chefen Arsen Avakov (inrikesministeriet), SBU-chefen Valentin Nalivajtjenko (säkerhetstjänsten) och SNBO-sekreteraren Andrej Parubij (Nationella säkerhets- och försvarsrådet). I konsultationerna deltog också guvernören för Dnepropetrovsk-regionen Igor Kolomojskij. Idén att använda fotbollsfans (s.k. ultras) i denna operation tillhörde Arsen Avakov. Redan när han var guvernör för Charkov-regionen stod han i kontakt med fotbollsfanatikernas ledare, vilka han fortsatte att sponsra även när han bodde i Italien. Odessas rättsbevarande myndigheter fick kontrollen över bataljonen "Dnepr" som överlämnades till dem av Kolomojskij. Han hade fastställt en belöning för varje dödad person - 5 000 dollar. Förberedelsen I operationen skulle även Kortjinskijs stridande delta. Det var just de som bar på de röda armbindlarna. Kortjinskijs anhängare fick nyckelrollen under anstiftandet av provokationerna: de framträdde i rollen som "försvarare" av tältstaden på Kulikovo-fältet, och sedan lockade in dess aktivister i Fackföreningshuset, där massakern ägde rum. Runtomkring Odessa satte man upp 15 vägspärrar, som kontrollerades av soldater ur bataljonen "Dnepr-1" som lydde direkt under Kolomojskij, samt av representanter från "Högra sektorn" både från Dnepropetrovsk och från västra Ukraina. Dessutom hade två hundraden från Majdans självförsvarsstyrka kommit till Odessa, de lydde den t.f. chefen för presidentadministrationen Sergej Pasjinskij - samme man som togs fast på Majdan med ett krypskyttegevär i sin bils bagageutrymme den 18 februari. Pasjinskij hävdade efteråt att han inte var insatt i operationens detaljer, och att han skickade sitt folk uteslutande för att "försvara Odessa-borna". Således uppgick det totala antalet soldater från andra ukrainska regioner omkring 1 400 personer - ändå påstods det att Fackföreningshuset brändes ner av odessiterna själva. Från Odessa-polisens håll leddes operationen av regionens polischef Piotr Lutsiuk och hans assistent Dmitrij Futjedzji. Lutsiuk fick i uppdrag att neutralisera den lokale guvernören Nemirovskij, för att han inte skulle hitta på något på egen hand, saker som kunde äventyra operationen. Futjedzji ledde de stridande aktivisterna direkt på Gretjeskaja-torget (Greklandstorget), där han s.a.s. "sårades", för att undvika ansvar för vidare händelseutveckling. Man bestämde 2 maj som datum för operationens genomförande - då skulle det spelas en fotbollsmatch, vilket skulle rättfärdiga det stora antalet "ultras"-fans i Odessas centrum, samt skulle göra det möjligt att minimera antalet Odessa-bor som skulle delta i operationen i Odessas centrum - majoriteten befann sig utanför staden i samband med 1 maj-firandet.
 

Infernot 2/5. Jag har länkat fler bilder i tidigare blogginlägg

Brännaltaret

2 maj kl. 07:59 anlände till Odessa ett tåg från Charkov, på tåget fanns fans tillhörande klubben "Metallist", bland dem fanns "ultras" som skulle delta i operationen. Samtidigt anlände till Odessa soldater från "Dnepr-1" och "Högra sektorn", som kom in i staden i små grupper. En del av de stridande från "Majdans självförsvar" anlände officiellt från Kiev, men de flesta anlände till staden utan symbolik och i bilar. Odessas poliser hade denna dag stränga order att inte stoppa bilar med nummerskyltar från Kiev, Dnepropetrovsk och Lvov. Efter kl. 12 begav sig en del stridande bort mot Sobornaja-torget, där skulle "marschen för ett enat Ukraina" genomföras. De hade till uppgift att organisera folkmassan och leda den mot barrikaderna på Gretjeskaja-torget. En grupp satte på sig Georgij-band, satte på sig maskerna/rånarluvorna och började marschera längs Aleksandrovskij prospekt. Det är just de som förekommer på de mångtaliga bilderna och videoinspelningarna i rollen som "proryska aktivister". För att urskilja sina egna bland de riktiga Odessa-aktivisterna, satte provokatörerna på sig röda armbindlar. Poliser som var insatta i detaljerna kring operationen hade också på sig röda rambindlar. De aktivister som inte kände till de detaljerna, gav tyvärr efter för provokatörernas uppmaningar, och begav sig tillsammans med dem för att "stoppa fascisterna" - det var så man hade förklarat för dem det som skedde. Den vidare händelseutvecklingen bevittnades av de mångtaliga ögonvittnena. De så att säga "proryska" provokatörerna ställde sig - med polisens stöd - på rad nära handelscentret "Afina" (Athena), i korsningen mellan Gretjeskaja-gatan och Vice Amiral Zjukovs gränd, provokatörerna från fotbollsfanatikernas sida, bland vilka fanns både både "Högra sektorns" aktivister och Kortjinskijs folk gick till anfall mot dem (det bekräftas t.o.m. av olika Majdan-vänliga aktivister) http://napaki.livejournal.com/100072.html båda sidor använde sig av skjutvapen, det fanns offer på båda sidor. Uppgiften att avleda "de ärliga" fansen från fotbollsmatchen och leda massan mot Kulikovo-fältet genomfördes till fullo. Efter att ha "lett" folkmassan dit avlägsnade sig provokatörerna till köpcentret "Afina", varifrån de kördes iväg av polisen. Bland dem fanns inga döda - bara sårade. Samtidigt som sammandrabbningarna på Gretjeskaja-gatan pågick, förberedde en grupp kriminella från "Högra sektorn" operationens huvuddel under kodnamnet "Ola" - kommer från ordkombinationen "mizbach a-ola", vilket översatt från hebreiskan betyder "brännaltaret". De tog sig genom den bakre ingången in i Fackföreningshuset och förskansade sig i källaren och uppe på taket. I denna grupp ingick endast beprövade stridande, som hade erfarenhet av att mörda folk. Medan folkmassan gick från Gretjeskaja-torget mot Kulikovo-fältet genom stadens centrum, körde en del av provokatörerna om huvudmassan i sina bilar, sprang in i lägret och skapade panik: "Högra sektorn är på väg hit!", "De kommer hit för att döda!" o.s.v. Under provokatörernas ledning, och istället för att skingra sig, gick många av aktivisterna in i Fackföreningshuset. En del av dem gick ner i källaren - ingen återvände levande därifrån, folk torterades, dödades, skars sönder med machete. En del fortsatte upp i trapporna. Dödlig kolmonoxidgas...[svåröversatt här]... bildades vid användningen av bensin ihop med napalm. Recepten för dessa cocktails hade förberetts av Majdans kemister, men hade inte använts av dem. I Odessa användes denna blandning för första gången och man gjorde det med flit: man behövde en slakt med stort antal döda, för att intimidera hela landet. "Slaget" om Fackföreningshuset fortsatte under några timmar - under denna tid imiterade några av de stridande "motstånd" och kastade molotovcocktails från taket, medan andra slaktade, ströp och brände människor metodiskt. För att ingen skulle kunna släcka branden hade man stängt av vattnet i huset. Efter "Olas" avslutande lämnade mördarna från "Högra sektorn" byggnaden genom sido- och bakdörrar och tog sig vidare till stan. Poliserna gick in i byggnaden. Det officiella antalet offer - 46 personer - är bara döda från byggnadens övervåningar. Huvudantalet offer från källaren ingick inte i detta tal. Det exakta antalet dödade kommer knappast någon gång att bli känt, men de flesta källorna nämner 120-130 personer. Sanningen kan inte döljas Juntan hade privatiserat polisen och SBU (säkerhetstjänsten) men hade glömt åklagaren. Och redan nu säger t.f. huvudåklagaren Oleg Machnitskij: "Denna aktion hade inte förberetts på någon "inre nivå". Det var en planerad, strikt samordnad aktion, i vilken bl.a. representanter för myndigheterna deltog". Han kommer knappast att få chansen att avslöja namnen på de riktiga skyldiga. Men juntan kommer inte att lyckas med att helt dölja sanningen kring det som skedde i Odessa. Evig skam åt de blodiga mördarna! Ryska originaltexten: http://antifashist.com/stat/24664-2014-05-08-05-35-23.html

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar